.Tess.

Först o främst vill jag välkomna min efterlängtade lilla son till världen. Det har varit en lång o jobbig väntan, men äntligen e den över! =)

Allt började som sagt onsdagen den 7:e Januari av att jag kände av mensvärkar i magen. Jag blev överlycklig för jag kände att något äntligen var på väg att hända, var vaken hela natten, gjorde frukost till Jonny kl 4 på morgonen, (som ni kan läsa i förra inlägget) o studsade omkring i lägenheten o gjorde segertecknet typ.. haha =D Ringde förlossningen o rådfrågade om vad dom trodde o dom sa att det verkade som att något var på gång, o att jag skulle ringa tillbaka när det var 3 minuter mellan värkarna o dom höll i sig i 60 sekunder..

På morgonen den 8:e Januari efter att Jonny hade gått till jobbet blev mensvärkarna starkare o starkare. Dom kom med 6-7 minuters mellanrum o ibland gick det bara 5 minuter emellan dom, men dom höll i sig i över 1 minut. Jonny bestämde sig för att komma hem från jobbet o vara med mig så vid 11 på förmiddagen var han hemma igen. Värkarna var starka men jag andades mig igenom dom. Trodde inte att något var på gång på allvar, eller så fattade jag det bara inte.... =/ Hur som helst så ville jag vara kvar hemma så länge som möjligt, jag hatar sjukhus o mår alltid illa när jag e på ett... =/

Runt 1-tiden sätter jag mig upp i soffan o märker att det e blött i mina byxor... Va fan tänkte jag... Gick in på toaletten, slängde byxorna i tvätten o tänkte inte mer på det. Förlossningen har tidigare sagt att man kan ha rikliga flytningar under graviditeten så jag orkade inte hålla på o tjafsa med dom om det, så jag antog att det var det som hade kommit i byxorna... Sedan runt 2 så går jag omkring i lägenheten o helt plötsligt droppar det lite längs med benen. Allvarligt, det här kan inte va flytningar, va fan det ser ju ut som vatten, tänkte jag... Jonny o hans mamma ville båda att jag skulle ringa förlossningen men jag drog mig för det... Var så himla rädd att åka dit för att konstatera att det iallafall inte blir någon förlossning o så får man åka hem igen. Till slut gav jag mig o ringde förlossningen o berättade som det var. Berättade även att jag var jättedålig i magen o hade fått springa på toaletten flera gånger, så barnmorskan ville att jag skulle komma in för kontroll. Aha okej.. Plockade ihop det sista som vi skulle ha med oss i väskan, Jonny tog en dusch, sedan åkte vi. På vägen blev Jonny hungrig (oväntat...?!) så vi svängde in på OK o han köpte korv... Haha helt lustigt där sitter jag med mina värkar i bilen som vid det här laget fortfarande kommer oregelbundet men håller i sig länge o e skitstarka.. O så ska han tänka på mat mitt upp i allt?! O korv?! Av allt man kan äta liksom.... haha. Men jag var cool lugn o Jonny också, så ingen av oss fattade nog riktigt att det var på väg att bli bebis...... =P

Kvart över 5 på eftermiddagen kom vi in till förlossningen. Dom kopplade på ctg o jag fick ligga på en brits, dom kände på magen o bebis hade fixerat sig. En barnmorskestudent kollade min binda för att se om det var fostervatten, men hon kunde inte se det.. Tyckte allt tog en evighet när jag låg där, o ingen fattade hur ont jag hade. Vid 7 tiden hade jag så ont att jag grät vid varje värk, o barnmorskan verkade inte fatta hon heller. Hon sa till Jonny att det säkerligen inte blir någon förlossning idag eftersom värkarna kom så oregelbundet.. o att vi säkert skulle få åka hem, men att jag skulle få göra en gyn-undersökning först. Så gynläkaren kommer, jag gråter o ber om att få en alvedon eller vad som helst mot smärtan haha... =D Gynläkaren nonchalerar mig o säger att det får vi diskutera efter din undersökning... Jag var så arg på henne!! Jonny går ut o ringer sin mamma o säger att vi säkert kommer få åka hem. Jag blir undersökt vid halv 8 på kvällen o det konstateras att det VISST var fostervatten som läckte, och att jag var öppen 8 cm! "NU förstår vi varför du har haft så ont", säger barnmorskan... NEHEE?! MENAR NI DET?! Idioter!

Jonny kommer tillbaka in till rummet o där står jag ombytt i det där fula landstings nattlinnet o Jonny fattar ingenting. När barnmorskan berättar att jag e öppen 8cm o att det blir bebis ikväll står han bara o gapar haha =D Ingen av oss trodde det var på riktigt. No turning back!

Vid halv 8 får vi komma till ett förlossningsrum o jag får sitta på en boll o gunga, 19.50 börjar jag lite smått med lustgasen o då konstateras det att jag e öppen mellan 8-9 cm. 20.35 tar dom hål på hinnorna så vattnet går. Jag fortsätter andas lustgas o hamnar i min egen lilla värld.. säger till Jonny att jag drömmer osv.. Hör barnmorskerna prata men det låter som att det är låååångt borta. 21.20 börjar jag känna att det trycker på som satan. 21.27 börjar mina krystvärkar o jag tar i för kung o fosterland, 4 minuter senare, kl 21.31 den 8:e Januari 2009 är min lilla prins född. =D Allt gick så snabbt o smidigt o jag sprack ingenting utvändigt el invändigt, fick 3 små skavsår så jag fick sy 3 stygn. Annars ingenting. Moderkakan krystar jag ut kl 21.37, 6 minuter efter att min prins kommit ut. Han var 49 cm lång och vägde 2750 gram :) HELT perfekt liten varelse :)

Jag som varit sååå NOJJIG för förlossningen, fick det ändå lätt o smidigt. Barnmorskerna tyckte det var ett under att jag inte sprack eller gick sönder eftersom allt gick så fort.. Sedan sa dom "vissa kvinnor är som gjorda för att föda barn." Kan inte tänka mig att lilla jag skulle vara det?! Snabbt gick det, ont som in i helvete gjorde det, men nu är han ute o jag skulle lätt kunna göra om det! =D

En utmattad, omtöcknad och lycklig nybliven mamma.
Hade inte sovit på över 48 timmar... syns det?! ;)

Leon 3 timmar gammal. Pappa sätter på första blöjan :)



Mammas lilla parvel i sjukhus sängen på BB. Nästan 14 tim gammal.



Betraktar omvärlden. Knappt ett dygn gammal.



På hemväg från BB. Lilla snutten e så liten att ALLT vi hade med oss i klädväg drunknade han i.
Haha stackars liten =D så söt.

Leon föddes i vecka 39+0
Mamma och pappa hälsar dig välkommen vårat lilla underverk! Vi älskar dig.